lindasegna

hej allesammans

Tänkte skriva lite hur jag känner nu.Och försöka få er förstå. Att detta inte är o leka med.Allt detta med min operation.Vi kan ju börja med att de e den 3 sedan april 08. Denna gång ska de in o hämta en sena för att sedan fästa fast den vid knäskålen. Kommer sedan gå med en gips skena i 1 1 ½ vecka sedan ett antal veckor med en ortros.En slags ställning på benet. Allt som allt tre o halv månad sjukskrivning. Inge roligt kan man lugnt säga.

Så under dessa sjukskrivningar innan har jag tappat humöret.Varit grinig lynnig otrevlig dum. Men av sinna orsaker.Jag har som kanske inte alla vet ganska dåligt självförtroende. Och med dessa operationer har vardera gång lett till att jag tappat formen blivit som gele. Och jag har varit i ganska bra form alla gångerna jag opererats. Men blir man i princip stilla sittande i några månader med mamma mat så leder de till ett antal kilons uppgång.Och det är det som har varit så jäkla surt.Man vet att man måste börja om från början helt o hållet.Och de tar ett halv år innan man e i form igen.Man vill inte att någon ska hålla om en,kläder passar inte.De tar styrk på ett redan plågat sinne.
Jag har detta o tänka på o sedan har jag den vetskapen oxå genom mina operationer att folk verkar tro man e smittad lr något. Som då man blir singel.Folk bara försvinner runt omkring en. Samma blir under operation o rehab tiden. Jag hade sista gången jag opererade tre-fyra besök av vänner en gång per månad ungefär alltså. Man känner sig väldigt övergiven.
Du har ett knä som till o från värker lr de kliar i.Du vill böja de men du får inte kan inte. Gips skenan som skaver så du inte kan sova.Och föresten sömn ja du somnar kanske runt sex o sover till tio o sedan halv död i soffan. Dusch ja en stor sopsäck så kan du duscha. Men inte utan hjälp av någon ner för trappen de första veckorna.Händer o axlar som ömmar pga allt hoppande på kryckor.

Fan får inte till känslan jag vill få ut.Men tar en paus så kanske jag kommer på hur jag ska skriva.

Så tagit lite paus nu så nu får vi se om jag får till de lite bättre.

Under operationstiden så får får man känna på o vara hjälplös.Du kan inte göra något lr ta dig någonstans helt beroende av andra.Och jag har aldrig velat vara beroende av något/någon.Inga besök.Inga fester inget dansande inget sociallt liv alls.Det är jag däremot beroende av.Socialt liv.Mitt liv.

Så vad jag mister med operationen är inte enstaka tillfällen o händelser.Men visst de svider de oxå.Rejält.Men de jag förlorar är en stor del av den säkerhet självförtroende jag har byggt upp.Och nu inför sista ( hoppas) har jag mått jätte dåligt.Kännt mig så ensam. Ensamheten tär mest.Sedan kämpar jag varje dag att jag inte ska äta massa skit.Så jag går ner lite jag tränar fyra gånger i veckan. Så sitta still i o med op gör inte alla saker bättre bara sämre o de gillar jag inte o detta gör att jag mår psykiskt jätte dåligt............

Så nu har ni lite vad som rör sig i min skalle......rörigt jag vet men så är min skalle.......